måndag 20 mars 2017

Bland det värsta som skulle kunna hända!

I lördags morse satt jag och läste på FB då min blick drogs till ett inlägg på en grupp som jag är med i. Gruppen heter "Ljusterö Aktuellt" och är för oss alla som vistas på Ljusterö.


Tanken på att Whoopi skulle rymma och dessutom med ett koppel, som gör att hon riskerar att fastna, gjorde ont i mitt hjärta. Eftersom jag inte skulle vara på jobbet förens 1526, så bestämde jag mig för att ta med mig Whoopi ut i skogen och leta. Skogen bakom Gåsvik, leder till det området som Bizzie försvann ifrån.

Efter 400-500 m kom jag på att jag skulle slå på Runkeeper, så att jag kunde berätta var jag hade letat. Då jag stannar till, så upptäcker jag att Lilla My har följt oss.


Det är försent att jaga hem henne, så hon får helt sonika följa med! Hon håller sig på ca 30-50 meters avstånd hela tiden och skriker när hon tycker att vi är för långt bort.
När vi når "toppen" på spåret som vi följer (Mjölnarsöns södra strand), tycker hon att det är dags att vända, så jag får lirka lite med henne för att få henne att fortsätta.
När vi är vid sjön Flyn, ser vi en annan person med hund, som är ute och letar. Hon har inte heller sett till någon hund, så hon går mot Grundvik och vi fortsätter på spåret.
Det är då jag själv nästan drabbas av det som Bizzies Matte och Husse drabbats av:
Vi möter en orienterare och rädda Lilla My drar åt fel håll!
Efter ett tags letande hittade jag henne. Att närma sig Lilla My, kan alltid vara lite svårt. Lilla My är katten som vill vara med, men inte röras. Jag lyckades i alla fall att smyga mig på henne och fånga in henne. I början var hon ganska bökig att bära, men hon  lugnade ner sig efter ett tag. Jag bestämde mig för att bära henne till ett ställe hon varit på tidigare, så att hon skulle känna att vi var på rätt väg. Lilla My är en ganska liten katt, men jag kan lova, även en liten katt blir jobbig att bära när det är närmare 1 km som man bär.
När jag äntligen kunde sätta ner henne, stor hon still och bara kollade. Whoopi och jag började gå hemåt, men Lilla My stod bara där och tittade åt alla håll. När vi gått ca 100 m, så bestämde sig Lilla My för att följa efter oss. Efter det, var hon aldrig långt borta.

Efter nästan 2 1/2 timmes promenad, var vi äntligen hemma. På FB såg jag att hunden fortfarande inte var funnen. Och det trots att det var många människor som gett sig ut i skogen för att leta.


Söndag morgon och Bizzie saknades fortfarande. Snacka om att jag inte hade fått en blund om det varit Whoopi som varit försvunnen. Två nätter som Bizzie varit borta.
På "Ljusterö Aktuellt" erbjöd sig Marie Kurtsson att komma med två hästar ifrån Norra ön och leta, om hon fick någon att följa med. Jag skrev att jag kunde om hon hade hjälm att låna ut. Så istället för att ta Whoopi på en promenad och riskera att Lilla My följde efter, så blev det en ridtur. Man både ser bättre och tar sig lättare fram över stock och sten, ifrån hästryggen.


Efter ungefär två timmars letande måste jag hem. Arbete, både hemma och jobb, kallade. Fortfarande ingen Bizzie.
När jag precis börjat mitt pass, så tittar jag till FB och äntligen:


De la ut inlägget på fredagen klockan ca 18:30, söndag vid 15-tiden är hon äntligen återfunnen. Med tanke på att man kanske är ute och letar själv i några timmar innan man tar till FB, så kan man nog räkna med att Bizzie var borta i 2 dygn.


Mycket kan sägas om FB, men som det användes i helgen, så är det toppen! Det var många människor som inte kunde ge sig ut och leta själva, som stöttade och gav tips och råd och de som var ute och letade, kunde koordinera sitt letande på ett ganska lätt sett.

måndag 6 mars 2017

I kväll blir det åka av...

För några veckor sedan fick jag hem ullen som jag beställt ifrån England. Jag beställde en himla massa BFL (Blue Faced Leicester) ull. Mest av färgen Brun, fast så himla brun är den inte, sedan ganska mycket mindre av den färg som kallas för oatmeal (havregryn) och sedan minst av vitt. Den vita är väldigt fin, men vitt är inte riktigt min färg. För första gången så köpte jag också lite färgat BFL. Det blev mina favoritfärger, grönt och orange.
Jag köpte även lite silke och en blandning med merinoull och tror jag,  silke. Den kallas i alla fall Aquarius.


Den första ullen som jag ska spinna är den bruna BFL'n. Det ska bli en Aran-tröja. Men innan jag kunde börja spinna den ullen, så var jag tvungen att spinna upp det sista av mina 3 kilo Kamel/Silke som jag köpte för flera år sedan.


Nästan en kilometer garn att sticka något av, vad vet jag inte ännu och det måste ändå vänta tills jag har gjort klart min Aran-tröja och det kan ju dröja ett  litet tag.

Planerna på Aran-tröjan går bra och jag har börjat spinna på garnet. I kväll så är det spinn-träff hos en annan tjej som också spinner. Jag hoppas hinna spinna klart den sista av de första tre spolarna, så att jag kan tvinna mitt tretrådiga garn. Om jag inte hinner klart med det, så har jag inget att göra på mina långa raster som jag har på jobbet i morgon.


Hittills så har jag stickat på världens största provlapp, men den gjorde jag klar i går kväll. Calle och jag bestämde i vilken ordning de olika "flätorna" ska komma i. Det är därför det sitter gaffatejp på provlappen.


Nu har jag inte tid att skriva mer, för här ska det spinnas och om ni undrar varför det inte blir så täta inlägg, så beror det på att jag har nästan 1 1/2 kilo brun BFL som väntar på att spinnas.

söndag 19 februari 2017

På kurs med Kurt (eller egentligen med Maud)

I helgen så har äntligen Calle och jag provat på att dreja!
Vi har länge pratat om att gå någon form av drejkurs. Vi sökte något nära hemmet, något som vi kunde gå en kväll i veckan, men vi hittade inget. Det närmaste vi hittade var i Skoby i Skepptuna, men dit kan vi inte hålla på åka en kväll i veckan, så vi beslutade oss för att gå en helgkurs istället.
Det visade sig att en kollega till Calle också var sugen på att prova på att dreja, så hon gav sin man en kurs i Julklapp.

Så, nu har vi gjort det och så mycket kan jag säga att det är sjuhelsike mycket svårare än vad det ser ut!
Och plötsligt, så blev skålen jag drejade när jag gick i 7:de klass ganska snygg.


(Det allra märkligaste med den här bilden, det är att mina föräldrar faktiskt har sparat skålen i alla år!)



På den här bilden så ser man ifrån vänster: mitt första försök, och det ser ju ganska bra ut, eller hur?
Mitt andra försök, är skålen högst upp, den med en (liten) spricka i kanten. Det tredje försöket är grejen som helt saknar botten och lerhögen högst upp i bild, det är alla misslyckade försök efter de tre  första.
Men, efter alla de misslyckade försöken, så lyckades jag faktiskt att få till en del grejor som kan bli användbara, åtminstone till att samla småprylar i.
I dag, så drejade vi inget. Istället så snyggade vi till bottnarna ("byggde" en lampa av skålen utan botten), märkte upp våra grejor och målade det som målades skulle. Jag hann även tumma en olivskål.
I mars, då våra grejor är brända en gång, då ska vi tillbaka dit och glasera dem. Efter det ska de brännas en gång till, sedan får vi ta hem dem!
Om ni är intresserade av en bra kurs, så har ni adressen till Skoby krukmakeri. Det braiga med Skoby krukmakeri är att man kan sätta ihop en egen kurs om man vill.
Utifrån vad jag gillar, så kan jag säga att allt som allt, så vill jag fortsätta att arbeta med lera.

lördag 11 februari 2017

Ny bok, nya idéer

Jag har länge velat ha en Irländsk fisketröja, eller som den också heter, en Aran-tröja. Jag har länge  letat med ljus och lykta på nätet efter ett mönster som faller mig i smaken, men inte hittat det.
Istället så hittade jag en bok!
"Aran knitting" av Alice Starmore


I den så finns en massa historia, fina tröjmönster, förklaring och mönster på hur man stickar de olika slags kablarna, flätorna, honungsrutorna och knutarna. Men det allra bästa av allt, måste ändå vara kapitlet om hur man skapar sitt eget mönster.
Så, i skrivande stund arbetar jag ömsom med att skapa mig ett tröjmönster som jag kan bli supernöjd med och ömsom med att sticka provlappar i de olika teknikerna. 
Här är en bild på min första provlapp. Jag tror att jag har stickat fel ca 4 gånger på denna.


Normalt så tror jag att man stickar en Aran-tröja i ett ganska så styvt ullgarn, men det ska inte jag göra. Jag ska sticka min tröja i ett garn spunnet av ull ifrån Blue faced Leicester-fåret, den mjukaste ullen jag arbetat med. För att kunna göra det, så måste jag först köpa ullen, sedan spinna garnet innan jag kan börja med min tröja. Ett riktigt långtids-projekt med andra ord. Ullen är beställd, så nu väntar jag bara på leverans och tills den kommer, så funderar jag på att arbeta lite på sängöverkastet. Det är inte mycket kvar på det nu!

söndag 5 februari 2017

Sist på bollen

   Varje höst, läser jag blogginlägg, jag läser diskussioner på FB-gruppen "hobbyodlare av chilipeppar och tänker; i januari, då ska jag minsann så mina chilifrön!
Och varje år, så slutar det med att jag kanske, om jag har tur, sår fröna i slutet av februari, men oftast så blir de sådda någon gång i mitten av mars.
   Men inte i år! 5 februari, det måste vara något slags rekord för mig. Nu är fröna faktiskt i jorden. Trots denna framgång, att redan ha fröerna i jorden, så känns det som om jag är "sist på bollen".


   6 sorter, samanlagt 16 krukor. Det kommer att räcka mer än nog. På de få plantorna som jag hade förra sommaren, fick jag större skörd än vad Calle och jag kommer att göra av med på flera år. Och förutom att jag inte kommer att behöva så mycket chili den närmaste tiden, så har jag faktiskt (peppar peppar ni vet) lyckats att övervintra ett gäng chilisar. Chilifrukter på dessa plantor, håller på att mogna i växthuset "as we speak". 


       Förutom att så chilifrön, så har Calle sått sallat och persilja. Den kommer jag förhoppningsvis kunna plantera ut i växthuset om en månad eller så. Håll tummarna!

 
Spock äter Kalixlöjrom

 

tisdag 10 januari 2017

Fågelmatare och där tillhörande arter

 I höstas köpte vi en fågelmatare. I början kom det bara Blåmesar och Talgoxar, men nu har vi massor av olika fåglar; Nötskrikor, Stora Hackspettar, Nötväckor och självklart våra kära Koltrastar. Tyvärr så har jag ännu inte sett någon Domherre.

   En dag så var fågelmataren upptagen av en Ekorre, då höll sig fåglarna på avstånd. En annan dag, när jag tog in fågelmataren för att fylla på den, så blev det nästan kö i buskarna. Fåglarna var ivriga att få börja äta igen.



   Det är vid sådana här fototillfällen som man verkligen funderar på att köpa en ny systemkamera.

   Vi har också haft besök av en del ganska så ovanliga fåglar. Slarvig som man är, så har man(jag) inte skrivit ner namnet på fågeln och nu så har jag glömt bort. Jag tror bestämt att jag ska skaffa ett litet block där jag kan skriva namn och datum för besöket. Och om jag någonsin köper en ny systemkamera så kan det kanske bli lite bättre bilder!

söndag 8 januari 2017

Vinterförvaring

   Eftersom jag har underhållsvärme i mitt växthus, så vinterförvarar jag många av mina växter som vill vila där. Jag har Pelargoner, Olivträd och Chili där. Även en grönkål som aldrig tog sig ut i landet växer där. Tomater hade jag ganska länge, men de såg så tråkiga ut, så jag slängde ut dem. Medan jag höll på att riva upp tomaterna så hittade jag ett ogräs som jag inte kände igen, så jag rev upp det också.
Till min förvåning så visade det sig inte vara något ogräs, det visade sig faktiskt vara något som jag själv sått. Calle och jag har försökt odla avokado genom att sätta kärnan i ett glas med vatten. Utav ungefär 10 kärnor, så har bara en blivit något. Ett fint litet "träd" är det nu, men eftersom det blivit så lite utdelning på alla våra försök så tänkte jag testa något nytt. Jag stoppade ned en avokadokärna mellan tomaterna, glömde bort allt om det och nu så har jag ett litet "avokadoträd"i växthuset.


Och trots att jag slet upp det med hela kärnan, så verkar det ha klarat sig bra! Någon som kan något om avokadoträd? Måste man ha flera för att få någon frukt? Kan man överhuvud taget få frukt på träd odlade ifrån en kärna ifrån köpeavokado? En massa frågor, jag får nog googla lite.

   Olivträden trivs alldeles utmärkt i växthuset, inte för varmt, inte för kallt och lagom mycket vatten.


   I år så har jag förutom mina två egna, två till + lite afrikanska liljor (tror jag i alla fall) + något som jag inte vet vad det är.


   Chilisarna tog rejäl fart så fort jag klippt ned dem. 

  

onsdag 4 januari 2017

I'm back! (hoppas jag i alla fall)

   Det har gått 11 månader sedan jag senast skrev på bloggen. Dåligt av mig!
Med tanke på hur jag alltid har en massa blogginlägg i huvudet, så är det ren och skär lathet att jag inte har skrivit ner och publicerat dem. Så, jag ska försöka att bättra mig och det första steget är att göra en liten sammanfattning av vad som har hänt.


   Direkt efter det senaste inlägget, så började jag att virka ihop mina Afrikanska blommor. Jag visste då att jag inte hade tillräckligt många blommor, men att virka blommor började bli tråkigt + att vissa färjar av garnerna började ta slut, så jag  pausade blomvirkningen.


   Tvättmaskinen gick sönder, så äntligen fick jag ett lite bättre, mer lättarbetat tvättrum. LYCKA!


   I slutet av april så hade vi besök av min syster. Det i sig är inte ett dugg konstigt, då hon kommer och hälsar på då och då. Den 30 april tog vi en härlig frukostpromenad i spåret ovanför oss. Efter frukosten, på väg hem hittar vi det här! En, eller kanske flera bävrars arbete. Så häftigt! Bilden är inte den bästa och det är svårt att beskriva, men jäklar vad fint den/de har tuggat av träden.


   Den 7 maj fyllde världens bästa Morgan 5 år. Malte och Morgan är djupt inne i något fantastiskt barnprogram. Jag tror aldrig att jag tidigare mött några som kan vara så djupt inne i ett program som de två grabbarna.


   Strax före midsommar så började delar till det nya vindkraftverket på ön, dyka upp. Jäklar vad långa vingarna är och snacka om skickliga långtradarchaffisar! Jag skulle vilja sett dem svänga ner mot färjan och vända vid färjeläget på fastlandet.


   Calle och jag planterade 6 potatisar var i varsin plastsäck. Den med störst skörd vinner. Det var meningen att vi skulle sköta om våra respektive säckar, men jag fick, till största del, ta omhand om bägges säckar.
Calle skyller sin förlust på mig, jag skyller den på att han inte tog hand om sina potäter.



   Att virka ihop Afrikanska blommor blev långtråkigt, så jag tog en paus och virkade/stickade en topp inspirerad av ett mönster skapat av Maja Karlsson för Järbo Garn. Eftersom jag hade garn kvar, stickade jag en kjol att matcha den med. Toppen ser fin ut, men ärmarna var så irriterande, så nu ser toppen ut så här:


   När jag får inspiration, så ska jag göra klart den.



   I växthuset växte det så det knakade. Gurkan växte bäst, den gav också bäst skörd. Inte lika bra som mitt rekordår, då skördade jag 40 kilo på fyra plantor. I år kom jag upp i 38 kg fast på 10 plantor.
Jag återkommer till skörden längre ner i inlägget.


 
   Det var inte bara i växthuset det växte bra. Skogen levererade också. Över 10 kilo blåbär, men det var också det.


   Jag har alltid haft svårt att få till salladen, tills i år. Satan vilken fin sallat jag hade. Tyvärr så varade det inte så länge. Dum som jag var, så tog jag bort fiberduken. Ett utav årets sämsta beslut. Det tog nog inte 5 timmar, så hade rådjuren, eller som jag hellre kallar dem, råodjuren, varit där och ätit upp det mesta. Det de lämnat, det som syns till höger i bild, är en jättestark ruccola. (Den åt de upp någon dag senare)

   Jag har hört många gnälla över vädret som var i sommar, men jag tyckte att det var alldeles perfekt om än lite lite regn. Det jag gillade med vädret var att det aldrig blev för varmt. Det låg hela tiden runt 20-23°c och det är för mig lagom. (Lagom är för övrigt världens bästa ord)

Fyren

Selfie vid grustaget

Grustaget

   Flera besök av Madde medförd bad inte bara vid "fyren" utan i år tog vi oss till ett gammalt grustag, hur mysigt som helst. Synd att folk inte har vett att ta med sitt skräp hem bara.

 

   Ett tag var jag lite orolig för vad det här skulle bli, men i slutänden så blev det rätt!

   Den 6 augusti så var det äntligen dags. Linnea och Mika gifte sig. Som jag hade längtat efter det bröllopet. Nu tror jag inte att jag var helt ensam om att längta, jag tror att både Linnea och Mika hade längtat en hel del, men det hade inte funnits någon bra tid, förens nu.




   Bröllopet var jättefint, festen var superkul, gästerna trevliga och maten fantastiskt god. Det är väl ungefär allt man kan önska för ett bröllop, eller?




   Någon vecka efter bröllopet, så gav sig Jörgen och Calle av på en långresa genom Europa. Kort efter att jag vinkat hejdå till Calle, så tömmer jag hela klädkammaren på allt. Jag brukar göra det när Calle åker någonstans och ska vara borta mer än två nätter. Min årliga utrensning!

   Eftersom jag inte ville unna Calle en semester helt utan mig, så hade Tina och jag bokat en flygresa ner till Lissabon och hyrt en lägenhet.
Den 5 september så mötte vi upp Jörgen och Calle i Alfama, Lissabon.


   Calle och jag hade fått det lite mindre sovrummet, in mot en bakgård och så här i efterhand så är jag glad för det, för vi hade lyckats hyra en lägenhet, vid ett torg, där det fanns en restaurang som varje kväll hade fadouppträdande. Artisterna som uppträde var väl i och för sig bra, men varje kväll i sju kvällar ifrån klockan 19 eller kanske 20 till åtminstone klockan 24, det är lite för mycket.






    Förutom att lyssna på fado varje kväll, så hann vi bada, gå på Zoo, besöka ett väldigt stort Akvarium, göra Lissabon, köpa instrument (Jörgen och jag kommer inte ihåg vad instrumentet heter, men det är väl en föregångare till Ukulelen), äta fantastiskt god mat och lite mindre god mat, gå upp till det gamla slottet (fästning?) och åka kollektivtrafik. Att åka kollektivtrafik är något som jag och Calle alltid försöker göra när vi är utomlands. Den här gången blev det tåg, ofta så är det tunnelbana eller buss.


   Eftersom jag inte ville släpa med mig min virkning till Portugal, så letade jag upp lite härligt yllegarn som jag spunnit själv, och stickade en sjal. Jag blev nästan klar med den under semestern.

   Efter semestern så var det bara att ladda om för nästa bröllop! Cajsa träffade i början av året en kille som vi ännu inte känner så väl, men han verkar hur mysig och trevlig som helst och de bestämde sig för att gifta sig. 
Den 8 oktober i Stockholmsstadshus blev de man och hustru.



   Eftersom Cajsa och Krister inte känt varandra så länge, så har jag inte kunnat längta så länge,  väldigt bra tycker jag. Bröllopet var lika fint, trevligt och roligt som Linneas, men skiljer sig markant på en punkt, gästantalet. Medan Linnea hade ett stort bröllop med över 100 gäster, så hade Cajsa valt ett bröllop i lite mindre format. De hade endast bjudit 30 gäster.
För en del av de där 30 gästerna så blev det verkligen ett bröllop med en extra knorr på, för för endel så var det första gången de fick höra att Cajsa och Krister väntar barn. Så himla roligt och jag är så glad för Cajsa och Kristers skull.



   Med en så mild höst som vi har haft i år, så har jag kunnat skörda en bit in i November. De sista gurkorna tog jag in den 1/11, tomater någon dag senare och den ruccola som jag lyckats skydda mot råodjuren, den äter jag fortfarande av.
Årets odlingssäsong kom i gång i mitten av oktober då jag började sätta vitlök. Nu har jag också sått lite morötter och persilja, ska bli spännande att se vad den tidiga sådden gör för skörden i år.

  Ett tag under hösten så fick jag inspiration att virka igen, så nu har jag kommit så långt på överkastet, att jag bara har blommor kvar till ca 2 rader. Jag tror att jag inte kommer att virka fler blommor, överkastet får helt enkelt bli av det lilla slaget.

Efter att den här bilden togs, så har jag gjort ytterligare 5 rader.
   Det gamla året firades av i sällskap av Calle och Madde. Vi åt löjrom i massor och varmrökt lax. Hur gott som helst!