I morse när jag vaknade, gjorde jag ungefär som jag alltid gör. Ger katterna mat, kokar kaffe, sätter mig med paddan i knät och kaffet på bordet och börjar gå igenom de olika sidor som jag normalt gör.
I dag så läste jag först Nyheterna, gick vidare till att kolla bloggen och sedan kolla mailen. Efter mailen gick jag in på FB och det var då min dag rasade! Den första statusen var ifrån en kollega. Det löd ungefär: Ditt leende och skratt kommer alltid att saknas på vår depå. Vila i frid, Roffe W!
What the fuck!?!?
Roffe W. Den snällaste, roligaste, gladaste och mest hjälpsamma kollega jag någonsin haft. Jag hade tjatat på honom att han skulle gå i pension. (Han skulle fylla 67 i höst) Jag tyckte att han skulle vara ledig mer, hinna hälsa på släkt och vänner i Finland oftare. Han kunde ju arbeta timmis! Det skulle lätt hålla honom tillräckligt sysselsatt och han skulle kunna vara ledig mer när han ville, istället för när företaget ville att han skulle närvara.
För några veckor sedan, när jag och min Codriver, Bonny (han var på linjeutbildning), fastnade i en backe i Upplands-Väsby, (vi fastnade p g a snöoväder) så var den enda chaufför som stannade för att hjälpa till just den samma; Roffe W. Han ställde sin buss åt sidan, satt sig bakom ratten på min buss och medan Bonny och jag sprang och slängde ut sand under drivdäcken, så tog Roffe den lugnt och försiktigt upp för backen! Att hans tur blev sen, det struntade han i, för alla turer var ändå så sena, så fem minuter mer spelade inte så stor roll! Det var sådan han var och det är precis den person som nu kommer att saknas något enormt, både av mig och alla andra kollegor. Jag vet faktiskt inte en person som inte gillar honom och det fanns nog ingen annan chaufför som han inte uppskattade eller kunde namnet på. Medan den enda nya chaufför som jag lärt mig namnet på är Bonny, just för att han åkte med mig en dag, så tog Roffe sig tid att presentera sig och ta reda på vad nykomlingarna heter, han fick dem att känna sig välkomna!
Ja, som ni kanske fattar, så var det inte så himla kul att åka till jobbet i morse! Men trots det tråkiga med Roffe, så har turerna i dag varit bra, det ända jobbiga var att vara på depån. Ganska många tårar har rullat ned för en hel del kinder i dag, ganska många skratt har också hörts. Någon har berättat något kul om Roffe och då kan man ju inte låta bli att skratta och det tror jag Roffe hade blivit glad över om han hade kunnat se oss!
Kommentarer
Skicka en kommentar