Jag gillar att vara tidigt på jobbet och eftersom jag började 1350 i går, så åkte jag med 1050 färjan. Jag skulle med andra ord vara i Märsta runt 12-tiden.
Trodde jag ja! När jag åkt av färjan och närmade mig första korsningen så tyckte jag att det lät lite konstigt om bilen och jag hörde ljudet flera gånger. Ca 1km efter korsningen finns en liten oanvänd väg till vänster, där svängde jag in för att kolla vad det var med bilen.
Och att hitta felet var inte alls svårt. Inte var det heller svårt att hitta orsaken till felet. Mycket svårare var det att åtgärda felet. Jag slet fram reservdäcket, luft fanns det i. Där jag förväntade mig ett rejält fälgkors hittade jag en liten bultnyckel med absolut ingen hävkraft, skaftet var 20 cm! Fick loss låsbulten men de andra 4 satt som berg. Ringde vår bilmekaninker, men han hade ingen bil, alla var utlånade! Jippi! Ringde min svärfar, han svarade inte så då ringde jag mina föräldrar, sju mil bort, i Märsta. De svarade och de lovade att plocka ihop ett verktygskit och sätta sig i bilen för att köra till mig. Tack och lov så har man världens bästa föräldrar. När vi pratat klart och lagt på så ringde Bosse och han tyckte att eftersom han hade närmare så skulle han komma förbi, 12 färjan kunde han hinna med. Vi hade en himla tur och han kom lite tidigare, tyvärr så lyckades inte heller vi att lossa mer än en bult. Ringde upp Hasse bilmek igen och nu hade han en bil klar som han kunde provköra. Jag vet faktiskt inte vad klockan var när han dök upp, men vi lyckades inte mycket bättre med att lossa bultarna. Som tur var så svängde det av en bil där vi nu stod 3 bilar. Det var en finne som hade åkt förbi mig vid 11-tiden, han hade en läkartid att passa då, så han hade inte kunnat stanna, men nu hade han tid. När han plockade fram storsläggan så fick vi äntligen bort däcket och dit reserven. Och eftersom jag även haft turen att på köpet få världens bästa svärfar, så fick jag ta deras bil till Märsta och svärfar såg till att min bil kom till verkstaden.
Väl på jobbet mötte pappa upp och tog hand om Whoopi, maten och datorn. Så, bara 25 minuter sen var jag beredd att börja arbeta!
Tusen tack till alla som hjälpte mig, Svärfar, Hasse Bilmek, finnen i Östanå och pappa!
Trodde jag ja! När jag åkt av färjan och närmade mig första korsningen så tyckte jag att det lät lite konstigt om bilen och jag hörde ljudet flera gånger. Ca 1km efter korsningen finns en liten oanvänd väg till vänster, där svängde jag in för att kolla vad det var med bilen.
Och att hitta felet var inte alls svårt. Inte var det heller svårt att hitta orsaken till felet. Mycket svårare var det att åtgärda felet. Jag slet fram reservdäcket, luft fanns det i. Där jag förväntade mig ett rejält fälgkors hittade jag en liten bultnyckel med absolut ingen hävkraft, skaftet var 20 cm! Fick loss låsbulten men de andra 4 satt som berg. Ringde vår bilmekaninker, men han hade ingen bil, alla var utlånade! Jippi! Ringde min svärfar, han svarade inte så då ringde jag mina föräldrar, sju mil bort, i Märsta. De svarade och de lovade att plocka ihop ett verktygskit och sätta sig i bilen för att köra till mig. Tack och lov så har man världens bästa föräldrar. När vi pratat klart och lagt på så ringde Bosse och han tyckte att eftersom han hade närmare så skulle han komma förbi, 12 färjan kunde han hinna med. Vi hade en himla tur och han kom lite tidigare, tyvärr så lyckades inte heller vi att lossa mer än en bult. Ringde upp Hasse bilmek igen och nu hade han en bil klar som han kunde provköra. Jag vet faktiskt inte vad klockan var när han dök upp, men vi lyckades inte mycket bättre med att lossa bultarna. Som tur var så svängde det av en bil där vi nu stod 3 bilar. Det var en finne som hade åkt förbi mig vid 11-tiden, han hade en läkartid att passa då, så han hade inte kunnat stanna, men nu hade han tid. När han plockade fram storsläggan så fick vi äntligen bort däcket och dit reserven. Och eftersom jag även haft turen att på köpet få världens bästa svärfar, så fick jag ta deras bil till Märsta och svärfar såg till att min bil kom till verkstaden.Väl på jobbet mötte pappa upp och tog hand om Whoopi, maten och datorn. Så, bara 25 minuter sen var jag beredd att börja arbeta!
Tusen tack till alla som hjälpte mig, Svärfar, Hasse Bilmek, finnen i Östanå och pappa!
Kommentarer
Skicka en kommentar